1 km vansbrosim, 10 mil vätterncykling, 10 km lidingölöpning och 3 mil tjejvasa. En kollega frågade om jag vill haka på. Det är klart att jag ska! Den här bloggen får följa mig under min träning och hela vägen igenom. Välkommen att ta del! Peppa mig gärna, och skäll på mig om jag inte avrapporterar... :)
onsdag 30 november 2016
15 pass i november
måndag 28 november 2016
7 mil kvar till årsskiftet
Crawl för nybörjare
Nu säger mitt dåliga träningssjälvförtroende att jag kommer att vara sämst på crawl och att alla andra redan kommer att veta hur man gör och därför stå och skratta åt mig när jag misslyckas.
Dumma dumma hjärna!! Sluta!
söndag 27 november 2016
12 km på söndagseftermiddagen
Vid frukostbordet idag tyckte maken att jag skulle ha förtur på träning, om jag ville. Det ville jag så klart. På med träningskläderna (ullmammelucker - världens bästa plagg, och underställströja, vanliga tights och tunn jacka ovanpå.) och iväg. Magnus och Peppes podcast i öronen.
Det var soligt, 2-3 plusgrader och ganska blåsigt. Jag tog skogsstigen in mot Kärna Mosse men svängde vänster innan jag kom fram till åkern/järnvägen. Kom ut vid Hangaren och fortsatte förbi Malmen. Tog favoritspången in till mossen. Passade på att pausa vid scoutgården och upptäckte glatt att det finns offentliga toaletter där. Bra grej! Framförallt när man har sprungit fem km med ett antal koppar frukostkaffe i magen...
Jag rundade åkrarna, svängde ner vid Tift/Wärö och följde bilvägen sista kilometrarna. Det kändes bra hela vägen! Jag gick uppför Glyttingebacken, men på det stora hela känner jag mig mycket nöjd med dagens runda! Jag började rent av fundera på om jag kanske ska ta en tvåmilare runt årsskiftet. För två år sen tog jag ju 5 km i 8-minuterstempo, förra nyårsafton var det en mil i 7-minuterstempo, så 2 mil, eller åtminstone 15 km vore lite kul. Jag inser att jag inte skulle klara att höja tempot till 6 min/km men långsamt är också framåt. Nåja, det är en idé, inte ett mål. Vi får se! Idag blev det i allafall 12 km. Med gårdagens promenad inräknad har jag fått ihop 15 km den här veckan. Ligger fortfarande efter, men det kommer att gå!
torsdag 24 november 2016
Simkurstips från kollegan
kolla upp crawlkurser för nybörjare:
- Medley (släpp 28/11 kl 00:00) kursdagar 7:00 tisdagar eller 17:00 torsdagar, 8 tillfällen, 1300kr
- LASS (släpp 12/12) -vet ej dagar/tider/priser än
- Linköpings simidrottsförening http://www.svenskalag.se/lsf-simkurser-vuxna kurstillfällen lördagar eller söndagar, 15 tillfällen, 1500 kr
- Noc out har nog också kurser
håll utkik efter "Vansbrokurs" öppet vatten i Tinnis badsjö
Jag är en sån som springer
tisdag 1 november 2016
Baddräkt
Den var på rea, så 265 spänn betalade jag. Passade även på att köpa ett par simglasögon (mycket så jag skulle slippa fraktkostnaderna, men jag kommer att vilja ha simglasögon med mig till Vansbro).
Eftersom det var gratis frakt tar det några dagar innan den kommer hit. Håller tummarna för att den sitter bra.
måndag 31 oktober 2016
Lite shopping
http://www.planetx.co.uk/i/q/CBPXLDNAPEX1/planet-x-london-road-sram-apex-1-hydraulic-disc-road-bike
Jag har även fått tips om bra siter att köpa baddräkt på, tex simbutiken.se eller Tyr shop via lass.se. Det känns väldigt svårt att köpa baddräkt på nätet dock, så jag ska nog svänga förbi en sportaffär och känna/klämma lite.
söndag 30 oktober 2016
Ensam hemma
Nu är jag på väg tillbaka igen! Jag har fått några dagar alldeles för mig själv hemma i samband med barnens höstlov.
Igår sprang/gick jag 13,6 km. Det var det längsta jag gjort hittills i livet. Roligt! Jag var jättetrött hemma, otroligt motigt att komma ut, men efter ett par kilometer släppte det och jag fick lust att springa. Jag hade en ljudbok i öronen, det hjälpte till att klara av att vara ute så länge tror jag. Och så sken solen. Jag tog det lugnt, så det blev aldrig outhärdligt jobbigt heller. Kul att veta att det funkar med längre distanser också.
Oktober kommer att sluta med 16 träningspass enligt endomondo. Jag tror att jag har registrerat allt jag gjort, och tagit bort sånt som inte borde räknas. Också roligt att ge sig själv kvitto på att jag kan träna så många gånger som jag vill träna. Skönt att nå sitt månadsdelmål! Och jag är helt på banan fortfarande med mina kilometermål före årsskiftet. Förra veckan hade jag en svacka, men det tog jag igen den här veckan.
Det ska bli någon slags träning idag med. Eventuellt ett pass på gymmet. Jag ska på massage kl 10, kanske lyfter jag lite efter det? Eller så åker jag till Tornby och köper en baddräkt och tar en sväng till simhallen. Eller nåt annat.
söndag 16 oktober 2016
11 veckor - mindre än 14 mil
Jag håller mig till planen, och till och med lite över plan.
Efter dagens 3,5 km är det mindre än 14 mil kvar totalt. Det kommer att gå fint!
Kommande vecka ser jag en viss risk att jag inte når distansmålet, men jag ska försöka få till träningen trots kvällsaktiviteter flera kvällar, samt att jag reser till Stockholm till helgen. Men med nåt lunchpass och kanske nån transportjogg ska jag nog lyckas få ihop det ändå.
Snabb, snabbare, snabbast
Idag tog jag en kort runda medan maken fixade lunch. Jag gick ut i normalt tempo, som jag brukar bort till skogen. Sen tryckte jag på lite för att hålla tempot och inte sacka, och när klockan pep om att det bara var en kilometer kvar kände jag att jag fortfarande hade bra energi kvar i kroppen. Sista kilometern blev alltså min snabbaste. Sånt tycker jag är lite kul.
onsdag 12 oktober 2016
45 sekunder
Det är allt det tar.
45 sekunder.
Jag försökte räkna hur många jag hann med, men tappade bort mig efter två.
45 sekunder.
Jag trodde att jag skulle förvandlas till en liten blöt trött pöl på golvet.
Hur kan burpees vara så jobbiga?!?
30 minuter kondition med stepbräda i högt tempo kommer inte ens i närheten av samma tröttma.
45 sekunder. Det är allt det tar för att göra tvärslut på mig.
Efter passet idag satt jag en stund på bänken i omklädningsrummet och kände hur armar och ben skakade. Det var länge sen jag var så trött!
45 sekunder. Det är ju löjligt! Måste bli bättre på burpees.
måndag 10 oktober 2016
Köpa cykel
Här står jag med min gamla trotjänare, en fem år gammal treväxlad 28tums Biltema Citybike med trasig handbroms. Den tar mig till och från jobbet varje dag, och ibland på olika ärenden in till stan eller liknande. Visst har jag funderat på att byta ut eländet, men den rullar, den tar mig från punkt A till punkt B, och så är det bra med det.
söndag 9 oktober 2016
Springa med barn kan vara väldigt tålamodsprövande
onsdag 5 oktober 2016
Summering av september
Jag passar på att summera september.
17 olika träningspass har jag fått till. Det är löpning, funktionell träning, yoga, step och styrketräning. Jag gillar att blanda!
Jag har hållit mig till mitt mål att springa minst 13 km varje vecka. Än så länge håller planen för att få ihop 250 km före årsskiftet - räknat från nån gång i slutet av augusti. Det är jag mycket nöjd med! 6 veckor har jag hållit på med det.
Hittills har oktober börjat bra! Lite spring, lite step och intensiv funktionell träning på lunchen, idag har jag en dejt i gymmet med en kollega och imorogn är det ett yogapass inplanerat.
Jo, det här med att ha ont - jag tror jag börrjar få fason på höften! Det var länge sen jag hade så där intensivt ont att jag låg vaken på natten. Jag känner ju fortfarande av det ganska ofta, men mer at det är en "känning" än att det gör ont. Knät ger sig också till känna emellanåt. Jag kommer antagligen alltid dras med det. Det var nåt som blev dumt den där cykel/bilkrocken för ca 4 år sen... Men så länge jag kommer ihåg att pressa det utåt vis knäböj och grodhopp och liknande så går det bra. Sen är jag lite stel ibland i knät förstås, men det hör väl till när man blir gammal... ;)
måndag 3 oktober 2016
Låg puls
Simma, sam, summit.
Jag började vid skylten "Motionssim" men det gick oerhört långsamt, så jag flyttade över till "snabbsim". Efter ett tag kom det två äldre damer in i "min" fålla och de tyckte att det var bättre att simma bredvid varandra och småprata än att faktiskt simma, så när banan bredvid fylldes på med fyra riktugt snabba killar kände jag mig ivägen och flyttade över till "lek" där det bara var en annan person som simmade (och ingen som lekte)... Det var skönt och tevligt. Jag fick kramp i vaderna när jag skulle upp ur bassängen. Det var lite oväntat tyckte jag... Satt en stund i bastun efteråt. Det var härligt! Det blir minsann fler gånger!
Och så har jag börjat spana efter en crawlkurs. Fortsättning följer.
tisdag 27 september 2016
8 km
De första fem kilometrarna kändes mycket bra att springa! Jag höll långsamt tempo, medvetet, men jag hade ork och energi att springa hela vägen utan att benen kändes stumma, och faktum är att den fjärde kilometern var också min snabbaste! kul! Sen blev benen stumma, lungorna knöt sig, och huvudet yrsligt, och de sista tre gick betydligt sämre. Promenerade till och med genom skogen efter järnvägen på slutet.
Men ändå! 8 km sprungna första dagen i veckan. De första 5 gick i 7-minuterstempo. Bra jobbat!
Och den där spången... den ger mig glädje och energi. Jag sprang med ett leende på läpparna och hälsade glatt på folk jag mötte. Och även om jag blev trött så är det stor skillnad jämfört med tiden när jag inte åt järntillskott. Jag blir trött, men jag orkar! Det är en snudd på euforisk känsla. Så skönt att kroppen svarar. Oh joy!
måndag 26 september 2016
Helgrunda med sällskap
Vi bunkrade upp med lite smågodis i en påse, och en liten vattenflaska i fickan, och gav oss iväg. Han låg efter mig hela tiden, och jag väntade in, bad honom att försöka ligga bredvid för att ge draghjälp, småprata lite mm, men det var svårt. han blev trött. Vi pausade första gången med första godisbiten efter 1 km (utanför receptionen till Campingen). Sen satt vi på en sten vid 2 km. Vid 3 km var vi under vägen i tunneln och petade i gruset med en pinne. Sen höll han ut till ca 4,5 km då vi kom fram till lekplatsen vid Kärna kyrka. Där lekte vi (han) i klätterställningen och gungorna en stund och sen orkade vi sista biten hem igen, förbi åkern upp i skogen.
Mitt inne i skogen vid Kärna Mosse körde vi fartlek, på hans initiativ faktiskt. Jag fick springa lite i förväg, så kom han i full fart på cykeln och jag hängde med så långt jag orkade. Det var kul, men jag orkade så klart inte så många sådana rusher. Klockan mätte mitt maxtempo till 3:04 min/km. Bra gjort av mig!
På det stora hela kunde jag ändå konstatera att det gick hejdlöst långsamt (ca 10 min/km i snitt inklusive pauserna), men jag blev aldrig trött under turen egentligen. Jag orkade hela tiden springa, det var sonen som bromsade. Sådana pass är också värdefulla!
Jag kommer definitivt att ta med honom igen, men nästa långpass (vilket förhoppningsvis blir i eftermiddag) föredrar jag nog att köra ensam trots allt. Liiite snabbare ska det nog gå. :)
torsdag 22 september 2016
Intervallallalla på lunchen.
Jag testade att försöka öka stegfrekvensen på slutet när jag började bli trött, och faktum är att jag kom upp i bra kadens och schysst tid. Jag kanske fick lite mer mjölksyra, men jag ska verkligen kämpa för att öka frekvensen när jag springer "vanligt" också. Det blir ju lätt så att jag sjunker ner och försöker ta stora kliv "bakifrån" istället för att vara på tå och trampa ifrån, kanske framförallt när jag blir trött.
Hur som helst. Glädjen i att orka 15 intervaller, och även kunna jogga tillbaka till Ericsson utan att känna mig döende!
söndag 18 september 2016
MIndre än 20 mil kvar på 15 veckor, och lite mindervärdeskomplex
Några timmar senare hade även maken hunnit var ute på löprunda. Han var nöjd. "När jag springer så här långsamt känns det som att jag kan springa hur långt som helst!". Jag undrade så klart vad han har för tempo, och idag när han sprang jättelångsamt i 14 km höll han 5:45/km.
Mhm. Min snittid låg på 7:56 totalt, men de första fyra gick i ganska jämnt 7-minuterstempo. Jag vet att jag bara ska jämföra mig med mig själv, men jag kan inte låta bli att lite frustrerat sloka med axlarna och tänka att det jag presterar är skitdåligt. :( Jag tänker sura lite nån timme, senare ska jag komma ihåg att jag förutom att jag har sprungit drygt 5 mil på fyra veckor, faktiskt har yogat på fredagarna och styrketränat på gymmet ett par gånger, och dessutom med järnbrist. Jag är inte det minsta rädd för att ge mig ut på rundor som är längre än fem kilometer. Jag kör intervallpass ibland. Jag drar ihop ett lag till en löpartävling. Det har hänt mycket de senaste åren. Men allt det där ska jag tänka på senare, efter rabarberpajen och kaffet, när jag har surat klart.
fredag 16 september 2016
Mjärdevistafetten
På första sträckan Jimmy, som sa "ca 15 minuter" och klockade in på 13:52, 2:a sträckan tog Stefan på 14:07. Jag på 3:e 17:43 (6:06 snittid) vilket jag är mycket nöjd med! Över förväntan! Christoffer körde sista sträckan, snabbast i laget på 13:34.
Det var kul! Jag gillar stafetten. jag gillar distansen 3 km, och det där att kunna ta rygg på någon, fast ändå slippa trängas. Kanske springa om ett par stycken.
Det gick ju faktiskt rejält över förväntan. Jag var rädd att jag inte skulle klara att komma under 20 minuter, men det gick ju finfint. Nästa år ska jag neråt 15! Det kan jag klara. I know it! Dessutom är det ju snart dags för tjejlidingö i så fall... Då ska jag vara i form.
Många gnällde på att det var kvavt och varmt igår, och att vädret ställde till det för tiderna. Jag vet inte. Jag led inte nämnvärt över värmen, utan det var nog mer som vanligt att energin helt enkelt tar slut. Men jag sprang hela vägen utan att gå överhuvudtaget, och hade dessutom krafter kvar att öka efter uppförsbacken, så det blir definitivt godkänt.
Jag var lite rädd att inte känna igen Stefan som skulle växla över till mig. När jag stod och väntade utan glasögon insåg jag att jag såg löparna som kom ner mot mål ganska dåligt, kunde mest urskilja färgen på kläderna - och vilken färg hade han egentligen på tröjan?!? Men det gick så bra så. Inget jag hade behövt stressa upp mig över. Det är intressant vilket fokus man har. Även när jag kom in till mål var jag så fokuserad på att se Christoffer för att kunna lämna över stafettpinnen så jag har ingen aning om ifall det stog fler i startfållan och väntade eller inte...
Rolig kväll helt enkelt!
torsdag 15 september 2016
Några ord igen om järnbrist
Jag fortsätter äta Niferex ett tag till!
Jag upplever själv att det känns bättre nu än för några veckor sedan. Jag tror det hjälper. Jag tycker att jag har mer energi. Blir inte riktigt lka trött av att gå uppför en trappa tex. Jag kommer ju aldrig att få veta om det bara är placeboeffekt, av att jag tror att jag ahr järnbrist och att jag tar en tablett som jag tror hjälper mot det och då upplever jag att det blir bättre. Men det spelar ju faktiskt ingen roll om det är placebo eller medicinskt bevisbart - känner jag mig piggare och mer energisk så gör jag! Och det är bra.
Strax ska vi springa Mjärdevistafetten. Jag är mentalt inställd på att göra en bra tid. Jag tror att det finns hopp om samma tid som förra året! Jag har börjat visualisera mig själv springa och ta i uppför sista backen, över krönet, rakt framåt några meter och så neråt höger mot målet. Nu är jag sugen och peppad! Ska hämta en kaffe latte och ladda med den och en banan. Om en och en halv timme är det dags att byta om och röra sig mot starten.
tisdag 13 september 2016
Kettlebells! (för att jag själv ska komma ihåg...)
Tänker nog önska mig en 8-kilos kettlebell i julklapp. Har fått tips om att köpa dem på Rusta - billigt och praktiskt. Kalle Zackari Wahlström kör visst med 48-kilos emellanåt, men hey, 8 är mer än noll!
Här finns Move it Mamas lilla kettlebellguide. Bra läsning!
Promenader är också skönt!
Jag valde det sista. Satte på en podd och gick iväg. Tänkte nöja mig med 2-kilometersspåret, men kände rätt snabbt att det var skönt att promenera lite, så jag höll på hela timmen som de andra tränade. Det finns många stigar att gå på i Hackeforsskogen! Jag valde att vara utan gps och klocka, så jag vet inte alls hur långt det blev, men det kvittar. Det var inte det som var syftet. Syftet var att tanka ny energi, och det gör jag bra i naturen.
måndag 12 september 2016
Lunchintervaller
Jag sprang från Ericsson. Ganska exakt 1 km till vägen. Det tog mig 6:30 att komma dit. Kändes bra! Jag försökte mig på att öka stegfrekvensen och är väldigt nyfiken på att se den statistiken om det går att tanka ner det från klockan. Batteriet tog slut så jag har inte kunnat synka mot mobilen än.
De första intervallerna gick fint, enligt plan. Jag blev trött och totalt stum i benen, så efter hälften (8st) tog jag nån minuts längre vila. Sen körde jag på fyra till, men där nånstans stannade klockan så jag har inte tider på de sista. Och jag var inte tillräckligt stark mentalt för att fortsätta intervalla utan klocka, så det blev inte 15 idag heller. Nästa gång kanske, tredje gången gillt...? Det går fortfarande löjligt långsamt. Jag är lite nervös inför torsdagen, men det blir som det blir.
Anyhow. Jag promenerade en bit och sprang en bit på vägen tillbaka till jobbet. Nöjd med insatsen trots allt. Intervallerna hade kunnat gå bättre, men på det stora hela hade det kunnat gå mycket sämre också! Ca 3 km in på löparkontot idag.
fredag 9 september 2016
Lunchjogg med sällskap
Jag tog helt slut. Jag fortsätter att skylla på tömda järndepåer, och Smrutti höll med till viss del när jag beskrev symptomen. Jag vill så gärna få resultaten för proverna jag lämnade för snart två veckor sen. Men de kommer väl.
Hur som helst har jag definitivt fyllt kvoten för den här veckans löpning för att kunna uppnå mitt mål på 250 km till årsskiftet. Fixar jag 13 km per vecka så fixar jag målet. Det skulle vara skönt/kul att komma upp i mer är 13 km per vecka för att inte känna mig stressad och pressad - det lär ju komma nån vecka med förkylning eller liknande då jag inte kan springa... Jag tänker att eftersom jag klarade 13 km med ett intervallpass och ett 8,5 km pass den här veckan, så borde jag kunna göra om det plus stoppa in ett helgpass dessutom nån annan vecka, när vi inte ska på 70-årskalas på helgen.
Förresten har jag fått en gratis vecka för träning på simhallen, måste påbörjas senast den 2 oktober. Det är ju bra med tanke på simträning inför Vansbro...
Men nu, yoga om en kvart!
tisdag 6 september 2016
Intervaller
Det är jobbigt med intervaller. Det är extra jobbigt med intervaller när det är flera långa (sommar)månader sen sist.
12x30/30 fick det bli. Jag körde dem på cykelbanan i rydskogen. Först drygt 2km uppjogg och sen satte jag igång. Knappt 100 m per intervall. Den snabbaste gick på 5:32. Inte så snabbt. Men jag gjorde det!! Det känns bra inför stafetten nästa vecka.
Sen promenerade/joggade jag hem, ytterligare 2 km. Nu är jag lite trött, men nöjd.
Jag tänkte när jag sprang hemifrån att jag ska göra planka/plog/brygga/kråka hemma efter.... Meeen nu tänker jag inte det längre. Jag blev för trött. Nu väntar jag på att barnen ska komma hem från skidträning så jag får natta dem.
söndag 4 september 2016
Söndagsspring
lördag 3 september 2016
Lördagsspring
fredag 2 september 2016
torsdag 1 september 2016
Ska vi prata om järnbrist?
Men i alla fall. 3,8 km in på kontot. Då är jag nere på mindre än 23 mil kvar före årsskiftet! Tjoho!
söndag 28 augusti 2016
Träna med barn
Idag ville 8-åringen följa med och träna. Han cyklade och jag sprang. Det gick hyfsat. Lite svårt att hålla jämt temp, det fanns andra distraktioner, men han var snäll och peppande i uppförsbacke. Efter 2,5 km var vi framme vid motionscentrum.
Vi parkerade cykeln, och hängde lite (med betoning på hängde...) på utegymmet. Lyfte stockar, hängde (albin gjorde chins men det klarar inte jag än), situps, balansgång, boxjumps, lite armhävningar och tricepsdips mm. Sen sprang/cyklade vi hem igen.
Sonen fick vittring på hemmet, och farten ökade märknart, men jag hängde med ändå. Väl hemma fanns fika framdukat av make och dotter. Trevligt! Väldigt roligt att göra det tillsammans med sonen!
onsdag 24 augusti 2016
Materialsport?!!
Träningsvärken!
Mhm. Jag är i betydligt sämre shape än jag trodde... Efter det där gympasset igår morse har jag nu ont överallt. Mest från bänkpressen. Sonen petade lite på mig, på framsidan av axeln,och jag skrek. Sen försökte jag gå uppför trappan utan att känna mig som en anka. Det gick sådär... Imorgon är det nog bättre, väl?!
tisdag 23 augusti 2016
Styrketräning och Mjärdevistafett
Det är bra med gymmet på jobbet! Det är enkelt. Finns inga hinder att gå dit. Det enda är att det kan bli trångt vissa tidpunkter (typ lunch) Jag ska se till att lägga in minst ett gympass i veckan för styrketräning. Skulle behöva få rutin på att göra lite bålstyrkeövningar hemma också efter löprundorna. Men nu ska jag inte stressa sönder mig för det här heller.
Vi har bestämt att vi ska köra samma lag i Mjärdevistafetten i år igen, med en utbytt medlem (pga slutat på företaget). Nu ska jag kämpa i ett par veckor för att höja hastigheten på 3 km! Vill göra det bättre än förra året. Så här skrev jag då: "mjärdevistaffetten. tredje sträckan. väldigt roligt! enligt banmätningen var det 2.9 km, den officiella tiden är 17:23, snitt 5:59/km. men gps:en sa att det var kortare, så ca 2.85 (6:06). kul hur som helst!"
måndag 22 augusti 2016
250 km
I helgen bestämde jag mig för att testa om jag klarar att ha ett distansmål. Det är 18 veckor kvar till årsskiftet. Kan jag klara 25 mil löpning till dess? 1,5 mil i veckan. Det är typ ett milpass på helgen, ett 7,5 km på nån lunch, och ett intervallpass nån kväll. Definitivt görbart. Klarar jag det få jag definitivt köpa en racercykel, för då har jag visat att jag kan committa.
Första skälvande steget
Hur svårt kan det vara? Det kan man ju göra utan att ens träna. Ska du göra en klassiker ska du väl göra den ordentligt? Göra den riktiga klassikern?
Så kan det låta. Både från omgivningen, och kanske framförallt inuti mitt huvud. Men för mig som är överviktig och relativt otränad är det ändå en ordentlig utmaning. Kanske mest för att jag aldrig har cyklat mer än till och från jobbet, eller simmat ens 50 meter mer än i en varm bassäng. Jag har nog aldrig kört 3 mil skidor på en dag heller. Springer en mil gör jag faktiskt då och då, alltid något.
Men det kan vara kul att testa! Det ger ju tydliga träningsmål. För min del handlar det även en del om att se om jag klarar av att committa. Jag kommer att skriva om dåligt träningssjälvförtroende här. Jag kommer att skriva om tvivel, om förkylningar, och att hellre krypa ihop i soffan under en filt och läsa Runners World (eller en skönlitterär bok...) än att ge mig ut och träna. Och så kommer jag att skriva om vad jag faktiskt gör. Hur jag känner och tänker. Vara stolt när jag gör nåt som är bra i mina ögon! Det handlar om mitt liv. Min resa. Min träning. Min blogg.
Jag finns även på Instagram som @agnetha_till_tjejklassikern.